Säsongsavslutning

Dags så för några väl valda ord om vårsäsongens peppar och besvikelser, innan vi lämnar dem bakom oss för att vandra vidare och möta höstens nyheter.

OBS! Spoilervarning DESU

S.A. ~SPECIAL A~ pågående

Oh man, kan någon bara slakta Hikari? ONEGAI?! Du trodde kanske att det var omöjligt att komma undan med en så irriterande kvinnlig huvudkaraktär i en serie där den kvinnliga huvudkaraktären avgör hela seriens värde. Du trodde tydligen fel. Lägg då till i ekvationen att hennes primära kärleksintresse är gubbful och tråkig och du har receptet på FAIL.

VAMPIRE KNIGHT

Shoujoserier får allt för ofta en orättvist snål budget. Mangan är överlägsen och omåttligt populär. Halva underhållningen består av att följa fansens livliga debatt om Kaname vs. Zero. Men att animeversionen inte var mycket att hurra för rent visuellt tror jag dock alla är beredda att skriva under på. Så varför såg jag den ändå? Ptja, anledningen stavas vampyrbishies. Och dramatik. Spänning. Bra karaktärer. Vi får heller inte glömma att vi har en andra säsong att se fram emot i oktober. Än är inte sista ordet sagt!

xxxHOLiC KEI

Det är klart att det var bra, xxxHolic är alltid bra. Problemet är bara att de aldrig riktigt lyckades komma förbi ”veckans mysterie”-rutinen. Jag struntar faktiskt i att de så plikttroget följde mangan (eller hur var det nu egentligen…), för faktum är att det blir tråkigt utan cliffhangers som sträcker sig över ett flertal avsnitt. Men utöver det, instaWIN. Speciellt drömelefanten.

NABARI NO OU pågående

Du vet att du hypar någonting när du har 30mb fanart av en serie på din dator innan du ens hunnit börja läsa mangan. JC Staff har lyckats med konststycket att göra en serie om ”ninjor i nutid” utan att få oss att slänga handflatan i ansiktet. Esteten inom mig föll dessutom pladask för de lummiga akvarellbakgrunderna. Synd bara att varannan scen ser så kackig ut. Oh well, man kan inte få allt här i världen.

SOUL EATER pågående

Den stora mainstreamhiten för denna säsong. Det är påkostat, roligt och actionfyllt. Och jag förvånas fortfarande över hur snygg animen är med tanke på att mangaförlagan är så ful. Jag som tyckte att blandningen av Gorillaz och D.Gray-man lät som en rätt kass idé glädjer mig nu åt att de planerat minst 50 avsnitt, då allt tyder på att det kommer hålla hela vägen! Lever upp till hypen.

KURENAI

Vid första anblicken såg det ut som ännu en serie i kölvattnet av Japans nationella lolikomplex. Men det omdömet kunde inte vara mer off. För skrapar du lite på ytan finner du en riktig guldklimp med mångfascetterade karaktärer och organiskt vacker animation. En oförutsägbar story om människor, lojalitet och vänskap. Gripande, originellt och fruktansvärt bra.

CODE GEASS R2 pågående

Blandningen av vansinnig politisk strategi och förbannat trams kan inte bli mer underhållande än såhär. Den svinhöga budgeten ger oss välanimerade fighter, och en förväntansfull japansk fanbase + fabulös karaktärsdesign av CLAMP ger oss möjlighet att fortsätta spekulera in i det sista. Handlingen har nu tjocknat till den grad att den stagnerat, och alla har dött och återuppstått flera gånger om i ett stort moln av förvirring. Istället för att ifrågasätta logiken väljer jag att lydigt luta mig tillbaka och åka med fanservicetåget in i ploth4xland. Hatkärlek var ordet.

TOSHOKAN SENSOU

Oh, det var bra. Riktigt bra. Vuxet och väldigt Production I.G.-ish. Med andra ord ett långt bästföredatum och hjärtvärmande karaktärer. En serie som folk kommer kunna se om fem år utan att baxna av fula frisyrer eller lat animation. Sällan har jag fått så stark lust att shippa karaktärer till höger och vänster. Och jag sympatiserade till tusen med Iku. YOU GO GRRL!

ZETTAI KARESHI

Night smälter ihop och ”dör”. Riiko drar till Paris med Soushi. TRUE END..? Hade det inte istället varit så mycket mer typiskt Japan om Riiko hade valt att leva lyckligt med roboten i alla sina dagar? Många hatade live-actionversionen för att den vanhelgade mangan, men den imponerade inte heller som fristående såpa. Produktionskvaliteten var oklandervärd, men hela spektaklet kändes ändå medelmåttligt. Hade det inte varit för ögongodiset hade jag nog aldrig sett den.

REAL DRIVE pågående

SERIOUS BUSINESS. Jag fattar typ ingenting. Tappra, rundlagda damer och långsökt sci-fi-handling utan riktlinjer. Jag kan inte förneka att det är djupt och välgjort, jag kan bara konstatera att jag inte är road.

MACROSS FRONTIER pågående

Inga trumvirvlar eller bombastiska fanfarer i världen kan beskriva min kärlek för detta underverk till mechaserie. Så bra. Så vackert. Så macross och ändå inte. Som den konservativa oldfag jag är var jag skeptisk inför ännu en ”modernisering” av macrossformulan, men jag har inget att gnälla över. Fantastiskt animerade fighter. Ljuvlig musik. Spektakulärt.

Dom jag aldrig bloggade om:

KAIBA

Om den Pretentiösa Elitisten själv får välja!

Det är artsy fartsy och fullt med flummig symbolik. Jag älskade den. Försökte förstå den. Försökte skriva långa artiklar och blogginlägg om den, med SAOL vid min sida. Till slut kom jag fram till att den avnjöts bättre utan att ständigt behöva förklaras.

HIMITSU ~TOP SECRET~ pågående

Vänta nu, är året 1996? Nehe? Men vad i fridens namn är då dealen med karaktärsdesignen? En i övrigt dräglig serie, till och med riktigt medryckande på sina ställen. Jag gillar androgynitet och överraskningar, och tyckte därför att det var spännande när huvudpersonen visade sig vara en man. Men det var första avsnittet. Sedan dess har den inte letat sig ur den tjocka dimman av ZZZzzzzzzzzz.

NIJUU MENSOU NO MUSUME pågående

Gick från joker till sömnpiller till AWESOME!! på ungefär fem avsnitt. Lugnt säsongens mest underskattade serie. Frågan är bara om den kommer hålla hela vägen? Verkar ha tappat takten igen över de senaste veckorna. I vilket fall som helst ett historiskt intressant porträtt av Japan under showa-perioden, med fascinerande karaktärer. Aya Hirano är dessutom gudinnan bland alla unga röstskådespelerskor and you know it.

BUS GAMER

Jag är inget stort fan av Minekuras stil men jag hade faktiskt högre förväntningar än såhär. Låg budget kan vara en förklaring. Lathet en annan. Bleh.

JUNJOU ROMANTICA

Åh, mitt mest svårförklarade val den här säsongen. Jag ser ner på överviktiga yaoifangirls, och har aldrig helt begripit den erotiska poängen med BL. Jag ogillar till och med teckningsstilen i mangan. Men ack, det här var tamejfan det sötaste jag sett evah! Synd bara att de flesta vände i dörren när de hörde att bögfaktorn var hög. En lättsmält och fluffig kärlekshistoria för alla, förutsatt att du inte är en stackars homofob. (Mer buttsecks åt dig! <3)

Dom jag ignorerade:

Itzura na Kiss, Chi’s Sweet Home, Allison to Lillia, To Love-Ru, Tower of Bleh ~the Aegis of URK~, Kanokon, Amatsuki, Blassreiter, Zettai Karen Children, Monochrome Factor, Kamen no Maid Guy, Crystal Blaze, Wagaya no Oinari-sama, D.C. II, Candy Boy, Neo Angelique Abyss, Golgo 13 lol

Arkiverat i:Anime // Aktuella, Anime // Avslutade, Bus Gamer, Code Geass R2, Dorama, Himitsu ~Top Secret~, Junjou Romantica, Kaiba, Kurenai, Macross Frontier, Nabari no Ou, Nijuu Mensou no Musume, Real Drive, Soul Eater, Special A, Toshokan Sensou, Vampire Knight, Zettai Kareshi, xxxHOLiC Kei , gnäll, TL;DR