Testinlägg DESU

TOKI-DOKI.se undergår just nu en liten renovering. Förhoppningsvis hinner vi pynta färdigt under söndagen! (屮゜Д゜)屮

Det har som bekant varit lite tyst här på TokiDoki under nån vecka eller två.

Anledningen är ett symptom jag brukar kalla för ”pluggdöden”, ett slags dödläge som drabbar alla ambitiösa bloggar vars Bloggare lider av neurotisk stress över sina akademiska studier. 

Men misströsta inte! Under tiden TokiDoki kommer på benen igen, kan vi trösta oss med förra årets stora Web 2.0-fenomen.. som konstigt nog inte verkar ha blivit fullt så populärt i Sverige ännu..?

Det handlar såklart om Twitter, som hypats upp till mainstreamstatus vid det här laget. Twitter kan beskrivas som en blandning av social nätverkssida och mikroblogg. Man svarar på den enkla frågan Vad gör du? med max 140 tecken, ungefär som statusuppdateringen på Facebook eller MSN. Twitter är lite som en blandning mellan dagbok och RSS. Det kan vara ens privata logg över typ vilket humör man är på, eller också väljer man att skapa en mer publik profil. Innehållet blir ju alltid vad man gör det till.

Det trevliga med Twitter är att följa andra personers uppdateringar och skicka meddelanden till varandra. Detta skapar en gemenskap med allt schysst folk som finns i krokarna. De flesta av mina favoritbloggare inom anime och japansk populärkultur är aktiva användare, Barack Obama likaså. Och tro mig när jag säger att det är sjukt beroendeframkallande. Det är snabbt och lätt att uppdatera, mycket tack vare de plugins som har utvecklats för browsers som Firefox. Jag uppskattar också den enkla och cleana designen, samt att användaren tillåts välja sin egen bakgrundsbild och färgskala.

Och kanske det bästa av allt; man kan uppdatera från mobilen, alltså via SMS som kostar precis som vanligt. Helt lysande.

Jag såg först Twitter som ett tillfälligt substitut för mitt vanliga animebloggande, eftersom mitt schema just nu inte tillåter mig att blogga längre än typ 15 sekunder åt gången. Eller ens se på någon anime över huvud taget egentligen. Men redan efter två dygn på Twitter är mysfaktorn så hög att jag kommer bli kvar för alltid!

Det som skiljer min Twitter från toki-doki.se är att den är..

► fri från TL;DR (obviously)
► skriven på engelska, huvudsakligen
► lite mer personlig

Självklart kommer jag heller inte sluta blogga de där sadistiskt långa, pseudointellektuella inläggen som ni är vana att se här på TokiDoki, och som ni ju lärt er att älska vid det här laget, eller hur… (۵￣ｰ￣)..あれ?

Vill verkligen tipsa alla er läsare, folket från Animecka, och alla andra animebloggare… Gå med i gemenskapen!

.

▼ ▼ ▼

.

http://www.twitter.com/

.
Det går också att följa Lovi-chans twitter via RSS !

TITEL: OPBF Featherweight Champion
AVSNITT: ep 02, 03, 04

Åh, det är så nostalgiskt att höra den där hysteriska kommentator-rösten strömma ur högtalarna igen! Alla de klassiska replikerna…

”Hidariii! Migiii!! Aa..! Kore de GONGU!!!!”

SPOILERS: Miyata är tillbaka i Japan och Korakuen Hall för att möta nån Crocodile Dundee-kopia (lol gaijin-stereotyper!). Han stilar med sin snabbhet i första ronden, men motståndaren är överlägsen i styrka. Under andra ronden slår han ut Miyatas counter med ”Bloody Cross”, och får in så många hårda slag att Miyata faller ihop som en sandsäck. Men då händer plötsligt något. Den alltid så samlade och lugna Miyata får plötsligt rycket och börjar besinningslöst slå näven i mattan medan blodet bara rinner ur munnen på honom. Han är så förbannad över att ha fått sin stolthet trampad på att han reser sig upp igen, trots att han knappt kan stå på benen. Miyata vinner till slut tredje ronden tack vare ”Löftet Till Sin Rival” och sin ”Japanska Kämparglöd”! NIPPON BANZAI!

KOMMENTAR: En charmiga detalj med den här serien är hur kommentatorn lyckas hinna med att skrika hela meningar som typ ”Nu kommer högerkroken!!” under loppet av ett ögonblick som rent logiskt bara är några millisekunder långt. Men men, ett lätt förvridet tidsperspektiv är sånt man får räkna med.

Den här serien är ett tydligt exempel på hur enormt mycket bättre shounen- och sportgenren blir när det finns obegränsat med material att ta av från mangan. Berättandet går i precis rätt tempo och varje avsnitt lägger spänningsribban högre och högre. Alla rörelser är effektfullt animerade, och det var helt ovisst ända in i slutet vem som skulle ta hem segern. 

Det märks att Miyata är mycket svagare nu än han vore om han bara slutade banta så hårt och flyttade till sin naturliga viktklass (tror det var middleweight), men det beror troligtvis på att han vill hålla sig i samma viktklass som Ippo. Hela den här formulan med Den Plågade Rivalen är förvisso rätt uttjatad vid det här laget, men Miyatas komplexa personlighet gör honom väldigt intressant och oförutsägbar. Det var häftigt att se en så passionerad och aggressiv sida av honom i den här matchen, och jag önskar att det dyker upp fler sådana vändningar.

FRAMÖVER: Ippo bestämmer sig till slut för att jaga efter världstiteln, och de två rivalerna hamnar från och med nu i samma race. En vild gissning: serien slutar med en finalmatch mellan Ippo och Miyata om världstiteln? 

Förresten måste jag påpeka att OPt är så bra! Skulle kanske aldrig gillat just den här låten i något annat sammanhang eftersom den här genren ligger långt utanför min preferensram, men när jag hör denna i perfekt sync med de flygande löven blir jag helt dere dere  innombords! (｡◕‿‿◕｡). 

En riktig Ippo-dänga, さすがに!

「ヘタリア AXIS POWERS」
HETALIA AXIS POWERS

Det här kommer lätt bli den roligaste serien under hela 2009. Anledningen är helt enkelt den unika kombinationen av moe och politisk satir. Plus en svensk karaktär! Helt jävla genialt.

Beklagar att alla screenshots är av så usel kvalitet,  de är från en streamad version (NicoNico).

SÄNDNINGSTIDER: japansk tablå

Måndagar kl 09:00 svensk tid (16:00 JST, GMT+9). 26 avsnitt.

INFO: officiell hemsida | ANN

Baserad på en superpopulär webcomic, som även har släppts i två takoubon under 2008. Animation av Studio Deen. De 5 minuter långa avsnitten streamas varje vecka på animate.tv.

SYNOPSIS: I en ”fiktiv” värld, omkring mellankrigstiden. Världens länder är förkroppsligade i form av bishonen, som gör en massa moe saker med politisk symbolik. Det drivs friskt med nationalism, och skämtas om mer eller mindre kända historiska händelser.

KOMMENTAR: Amerika är hyper och lägger sig i andras affärer hela tiden, Frankrike taffsar och flörtar med alla, Tyskland är en neurotisk vän av ordning, Storbritannien är en téälskande tsundere och öststaterna är yandere för Ryssland. Det är helt klart det konstanta drivandet med alla stereotyper som gör den här serien så kul – och unik. Till och med Japan självt skildras med en hygglig dos självdistans. Tyvärr har det visat sig att det fortfarande är lite för tidigt att driva med nationalism på vissa håll, om än på ett såhär harmlöst sätt. 

Korea har ju som bekant gått bananas över hur deras karaktär framställs i mangan och vill nu censurera bort både mangan och animen, om vi ska tro vad som skrevs senast. Deras reaktion är väldigt skum om man jämför med vad Italien i så fall borde känna. För början av titeln ”Hetalia” är ju från japanskans ”下手” vilket betyder att vara riktigt, riktigt kass på något, och det syftar på att Italien fegade ur under andra världskriget. Oh, snap. Här spelar Italien en rätt värdelös huvudperson som brukar utropa sin kärlek för pasta och pizza i tid och otid. Ändå tycker jag att alla karaktärerna porträtteras med glimten i ögat, och ibland är det verkligen så fyndigt att man undrar om det verkligen har hänt särskillt mycket under de senaste 50 åren. 

De absolut roligaste och mest träffsäkra parodierna tyckte jag såklart var Sverige och Finland! Även om karaktärerna bara dök upp i typ tre sekunder och troligtvis inte lär få några repliker i serien, så skrockade jag till bara vid anblicken av dem. På japanska wikipedia kan man läsa väldigt intressanta beskrivningar av karaktärerna. Sverige, eller Suu-san som Finland kallar honom, är lång, bär glasögon och har en rätt besvärad uppsyn. Han tar hand om unge Finland, som hängde med Sverige ”när han flyttade hemifrån från Danmark”. (Kalmarunionen lol?)  Sverige byter sällan ansiktsuttryck, vilket gör att andra finner honom väldigt respektingivande och allvarsam. Men under ytan är han lekfull, och tycker om att bygga sin egen heminredning  (vi hade den på känn, eller hur?).

Och man kan inte göra annat än att häpna och garva åt att det till och med har gjorts en yaoi-doujin med Finland och Sverige. Ärligt. Dagens ”Oh, Japan!”-moment!

FÖLJA? BLOGGA? You fucking bet I will! Förhoppningsvis har jag också något matnyttigt att tillägga om all historisk kuriosa som tas upp i avsnitten, om inte brist på ork och allmänbildning lägger hinder i vägen förstås ;)

Det förmodade resultatet efter CSS-uppgraderingen..

Det har så blivit dags för en re-vamp av bloggdesignen! 

HI FIVE! ヽ(*・ω・)人(・ω・*)ノ

Den gamla mallen kändes lite för trångbodd och, framför allt, överstylad  med uppercase osv. Det nya temat däremot ger mycket mer plats, medan kodningen knakar i fogarna överallt. Så under tiden mottages all feedback varmt!

Blev det en förbättring? Inte?