「獣の奏者 エリン 」
KEMONO NO SOUJA ERIN
Wait what..? Jag trodde inte Production I.G kunde komma undan med att sätta sitt namn på slarvig och ful animation? Snälla, säg att det bara är jag som har blivit för kräsen eller för gammal. Eller att det är TransArts fel alltihop.
Brace for rant!
SÄNDNINGSTIDER: japansk tablå
Lördagar kl 11:25 svensk tid (18:25 JST, GMT+9). 50 avsnitt.
INFO: officiell hemsida | ANN
Även känd under namnet Beast Player Erin. Producerat av Production I.G och TransArts. Historia skriven av samma som skrev Seirei no Moribito, Nahoko Uehashi. Regissör är Takayuki Hamana (Sisters of Wellber, Chocolate Underground).
RÖSTER: Nanase Hoshii, Eriko Hirata (nykomlingar), Akira Ishida, Mikako Takahashi m.fl.
SYNOPSIS: Erin bor i en by med drakliknande varelser som hennes mor beskyddar. En dag vill Erin ta över sin mammas roll och ta hand om drakarna.
KOMMENTAR: Animationsstudion Production I.G är som bekant kända för att göra väldigt ”clean” anime. Fram tills nu har jag aldrig fått anledning att klaga på animationskvaliten en enda gång, eftersom de hållt tätt mellan varje bildruta så långt tillbaka jag kan minnas.
Även om den här kliniskt rena visuella stilen ligger långt ifrån min smak och förkärlek för konstnärlig, småskitig animation och deformerad karaktärsdesign, så har jag alltid kunnat hitta någon anledning att älska serierna de producerat under de senaste åren (exempelvis Real Drive, Seirei no Moribito, Ghost Hound och Toshokan Sensou), oftast har det varit för storyns och karaktärernas skull.
Mina förhoppningar var alltså rätt höga inför Kemono no Souja Erin. Jag räknade visserligen med att det skulle bli sagobokskänsla och fantasy, men jag hoppades ändå på att få se jämn kvalitet och en story som väcker nyfikenhet hos tittare i alla åldrar. Men istället var det så många visuella irritationsmoment på samma gång att jag inte ens kunde ge själva handlingen en chans. Jag inser plötsligt efter lite efterforskning att de samarbetat med en annan animationsstudio, TransArts, som förmodligen kommit och förstört alltihop.
Figurerna har färglagts med kanske 5 färgfält på sin höjd, och min första tanke var bara ”Aj fan, nu har de gått loss med colorbucket igen…” De akvarellfluffiga bakgrunderna ser ut att ha körts genom hundra photoshop-filter snarare än att vara handmålade, och karaktärerna ser därför alldeles för stela och montona ut i kontrast. Resultatet ser rent ut sagt amatörmässigt ut. En del idéer, som de korta sekvenserna med mer experimentell animation till exempel, hade världens potential men passade inte alls in med resten. Under dialogerna är det bara munnarna som rör på sig, och rörelserna i övrigt är stela och livlösa. Och jag har inte sett såhär fula hästar i varken Saiunkoku Monogatari eller Kuroshitsuji.
Ingen ny Seirei no Moribito med andra ord.
den enda riktigt snygga scenen kom i slutet
FÖLJA? BLOGGA? Konkurrensen är stenhård mellan vilka serier jag hinner följa den här säsongen, så risken är stor att Kemono no Souja Erin faller bort på grund av att det visuella inte faller mig i smaken. Jag ger serien ett avsnitt till på sig att övertyga mig om dess potential, men om den efter det inte lyckas tilltala mig som vuxen är chansen minimal att jag ska orka med 48 avsnitt till.
Filed under: Anime // Övriga, Artikelserier, Kemono no Souja Erin, Vintersäsongen 2009, besvikelser, FAIL, gnäll, potential, UGLY HORSES OMG
時々 toki-doki.se 
Säg dem som alltid lyckas. Din efterforskning får en att ana fler nymodigheter som kan ha floppat.
Bild tio räckte för mig. Den sortens aggressiva farliga-monster-drakar är inte så heta. Utmana normerna, för fasen!
@Zeedox Word. Känner mig lite dum såhär i efterhand som hade så höga förhoppningar på en ”barnsaga”, men vi får verkligen hoppas att de inte gör oss besvikna nästa gång.
Production IG och Transarts är de animations-studios som ligger bakom denna serie. Och den må vara visuellt underlägsen Seirei no Moribito, som Production IG stod bakom. I denna vet jag inte hur mycket arbete Production IG faktiskt stod bakom – försöker ta reda på det. Men, handlingsmässigt, så är denna serie långt ifrån en ”barnsaga”. Detta är en serie, som man måste ge ett par avsnitt, innan man dras in i den. Cirka sex eps, verkar vara det lilla magiska talet jag har hört från fler som blivit fast.
Det visuella kan nog vara litet nerdraget, som du säger, på grund av Transarts inblandning. Men, vissa historier lever inte enbart på det visuella…
Om ni så fort ger den här serien stämpeln ”barnsaga” så tror jag allt att det är ni som är lite barnsliga. :P
Som nämnt av ovanstående; ge serien ett par avsnitt till innan ni dömer ut den. De som kommit ifatt serien till de senaste avsnitten(nu på avsnitt 36) kan nog hålla med mig om att det här trots sin bitvis bristande animation är en berättelse med mycket djup och intressant story.
Vi har fått följa Erin från en nyfiken liten flicka till en allvarligare, men fortfarande nyfiken 18 åring. Under den här tiden har intrigerna hela tiden vuxit sig starkare och tittaren kan börja gissa vilken roll den vuxna Erin kommer att spela i kungarikets framtid. Äntligen en serie som inte har för bråttom säger jag! :)
Kemono no souja Erin är fantastiskt. Det finns mycket mer jag uppskattar med serien än vad jag tycker är anskrämligt.